Åke Sandberg

Welcome to read new blog posts at my home page

2010-12-05T12:00:00.001+01:00

You are welcome to read new blog posts at my home page
www.akesandberg.se

Är Sturmark och FP rätt för it-folk - och socialliberaler?

2010-09-19T21:33:00.001+02:00

Det är ont om it-folk på valbar plats i riksdagsvalet. Det framgår i förra veckans utgåva av branschtidningen Computer Sweden. Och visst, det är oerhört viktigt att få in i riksdagen människor med egna rika yrkeserfarenheter, inte alltför många ’yrkespolitiker’. inte minst viktigt är det att människor med kompetens inom it och teknik väljs in, särskilt som it-frågorna är rätt frånvarande i de två alliansernas program.

En profil från it-boomen i slutet av 90-talet är Christer Sturmark. Säkerligen kan han mycket fortfarande om it och om affärer. Idag står på visitkorten: författare, debattör, bokförläggare, ordf. i förbundet Humanisterna och chefredaktör för tidskriften Humanisten. Han var en av de stora vinnarna efter it-bubblan, som brast för tio år sedan. Han gick ur branschen i tid, och fick över 100 mkr när han sålde sitt företag Cell. Han är ekonomiskt oberoende, och som en sann, rik renässansmänniska vill han nu också bli politiker. Han står på FP:s lista till riksdagen för Stockholms län, inte omedelbart på valbar plats, så han driver en personvalskamanj.

För Sturmark är det ”humanism” som gäller, och föreningen Humanisterna är ”en ideell organisation som arbetar för ett sekulärt samhälle och kritiskt tänkande”. Sturmark var it-entreprenör fram till för tiotalet år sen och det säger en hel del om vilken it-kompetens han har och hur pass aktuell eller daterad den är. Vi behöver veta mer än att en person varit i it-branschen, och där är faktiskt Sturmark exemplarisk, skriver böcker, bloggar, debatterar. Det är bara att läsa på.

Vad vill politikern Christer Sturmark? Huruvida han har aktuella IT-kunskaper är oklart, och vad han eventuellt vill på IT-området likaså. Han säger sig vilja driva humanistiska och sekulära frågor, beskriver sig som socialliberal och vill vi ska rösta FP. Han skriver på sin blogg ”… om du vill ha en Humanist i riksdagen som fokuserar sitt arbete på de humanistiska frågorna i politiken, då kan du personkryssa mitt namn”. Han har lagt ut en valvideo på sin hemsida.

Problemet är inte Sturmark, problemet är FP. Det finns förvisso strålande, gedigna socialliberaler i FP som Barbro Westerholm. Men partilinjen och partiledningen förefaller snarare vara ’batongliberal’ med Björklund i spetsen.

FP-ledningen är ’batongliberal’ – det antyds faktiskt numera i facebookgruppen ’Socialliberal!’ Exempel skolan: Kraven på disciplin i skolan är ensidiga. Visst, stöket i många skolklasser är inte acceptabel. Det behövs arbetsro som ger kvalitet, men det når man inte främst genom militär disciplin och inte alls genom att låta stökiga barns föräldrar sitta med i klassrummet (i skamvrå tillsammans med sina barn?). Det är straff- och skamtänkande, inte humanistiskt, inte humant. Bättre organisation kan vara en del i lösningen. Men i grunden är det fler och bättre utbildade lärare krävs, så att eleverna kan få individuell undervisning utifrån sina behov. Några behöver mer individuellt stöd, andra behöver läsa femmans matte i årskurs fyra. Det kan man ordna i en sammanhållen klass, utan FP:s uppdelning.

’Framtiden börjar i klassrummet’ som Jan Björklund säger på valaffischerna. Men dessvärre börjar framtiden också i klassamhället, och det förstärker Björklunds reformer med elitskolor och särskilda yrkeslinjer som inte ger nödvändig teoretisk kompetens för framtidens jobb.

Som ’batongliberalt’ framstår också de under valår i augusti återkommande FP-förslagen som signalerar restriktiv invandring, i år med Nyamko Sabuni som talesperson. Inte humant, inte socialliberalt. På liknande sätt som här ovan borde man kunna gå igenom ’it-kandidater’ i andra partier som finns i Computer Swedens redovisning – vad står de för utöver it-kompetens?

Vill man främja en socialliberal och human politik i Sverige, som Sturmark och många vill, så förefaller i år en rödgrön röst vara ett bra val valet, alla de tre partierna i den rödgräna alliansen har 'it-kandidater' som kan behöva kryssas om de ska han en chans bli valda. För socialliberalen kan MP eller S vara ett bättre val än FP – även om humanisten Sturmark kandiderar för FP, och även om Barbro Westerholm är en stark och ärlig socialliberal. Dessvärre leder Westerholm inte partiet. Och Sturmark lär inte bli partiledare. Det var bättre på gamle Westerbergs tid, i vart fall i FP.

Detta är en reviderad version av en notis publicerad på ETC.se, som kommentar till en artikel i Computer Sweden

Åke Sandberg är professor em. vid Stockholms universitet, tidigare KTH (Datavetenskap och kommunikation) och Arbetslivsinstitutet, och har forskat om it-företag och arbete, t.ex. i 'IT and Telecom Companies in Kista Science City'. Böcker till fri nedladdning finns på hemsidan www.akesandberg.se

SD störst bland unga i 'Facebook-valet' - Rösta bort dem! Nu genast på FB och på söndag 19 sept i valet

2010-09-18T20:49:00.002+02:00

På Facebook fins en tillämpning där man kan klicka på sitt parti, och så 'rösta' i ett val, en enkät. Resultatet hittills är att Sverigedemokraterna är tredje största parti bland de 210.000 som 'röstat'. Bland unga under 30 år är SD största parti. De siffrorna använder SD i sin propaganda på nätet och i valstugor - hörde dem själv vid Sergels torg häromdan: Vi är på marsch, de unga röstar på oss!

SD är oerhört aktiva och effektiva på nätet, som nu på enkäten på Facebook, men vi har nog alla sett dem som kommentatorer på debattartiklar och insändare; ofta dominerar de helt. En artikel jag skrev häromdan i Värmlands folkblad och på debattsiten Newsmill.se bekräftar detta.

Efter varje artikel publicerad på newsmill kan man klicka hur man känner för ett ord som karaktäriserar artikeln. Man så att säga 'kommenterar med känslor'. För min artikel hade jag valt 'Sverigdemokraterna stödparti'. Nu lördag morgon den 18 sept. är fördelningen den att 65% av besökarna på artikeln har klickat att de blir 'glada' av orden 'Sverigdemokraterna stödparti', bara ca 25 % blir 'arga'. De 65 % glada är förstås mest sverigedemokrater. Dessutom andra väljare på den yttersta högerkanten i den borgerliga alliansen; sådana som hoppas på SD-stöd för en högeralliansrgering, och som inte räds en regering med blåbrun bas i Riksdagen. För två¨dagar sedan var fler glada, 70% och 20 % arga.

Det antyder att min tes i artikeln är riktig. SD-are är synnerligen aktiva på nätet, inklusvie i FB-valet. Och nu lite traskande patrull kommer vi andra medborgare. Det är för dåligt att vi inte kan matcha dem på nätet.

Genom att själva gå till Facebook och rösta kan vi förminska SD. Därför, alla som har Facebook gå till appen 'Facebook-valet', som har adressen http://apps.facebook.com/riksdagsval. 'Rösta' på Facebook, och valsöndagen den 19 sept!

Min artikel om Sverigedemokraterna i 'Facebook-valet' publicerat idag i Värmlands Folkblad

2010-09-13T13:06:00.000+02:00

Min artikel om Sverigedemokraterna i 'Facebook-valet' publicerat idag i Värmlands Folkblad Jag skriver om den på min hemsida.
Artikelns rubrik och ingress lyder:

Oroväckande nätval
Debatt: Facebookvalet är ”kapat” av SD. Rösta bort deras chans till makt som stödparti, skriver Åke Sandberg, sociolog och civilekonom, professor emeritus vid Stockholms universitet, tidigare KTH och Arbetslivsinstitutet.

Höstsol bländar vid Sergels torg - slipper se mörkermännen och den blåsippa de stulit

2010-09-05T12:27:00.000+02:00

Hamngatan mot Sergels torg,
kvällssolen stark
bländar
slipper se mörkermännen
som stulit vår blåsippa
...Vi tar den tillbaka!

Blåsippan ute i backarna står
Niger och säger att nu är det vår

Nu svensk höst
Det mörknar
Med SD i riksdagen -
djupt brunmörkt
Förra våren 'kapade' de
blåa majblomman som stiliserad
blev partisymbol
Rimligare för SD vore
en vissen brun blomrest
en rest av den bruna bölja
som gick före tysk höst

Förbifarten och Dennisavtalet - same, same... twenty years after

2010-08-27T09:31:00.010+02:00

Visst kan och måste en del köer byggas bort, åtminstone tillfälligt. Men att bygga bort bilköer i allmänhet, och att få bort bilar från innerstan genom att bygga kringleder är bara en temporär lösning. Man k a n inte hållbart bygga bort bilköerna. Nya bättre, bredare och snabbare (till att börja med) leder genererar mer tafk, mer bilism, bil förefaller vara ett bra/bättre transportmedel, man köper (ny) bil. Och snart är den nya leden tillproppad, och snart fylls igen innerstadens gator av bilar.

Götgatan och tunneln och broarna som exempel - Götgatan skulle ju bli ett paradis för gångtrafikanter och cyklister. Nja,, idag, vill man som cyklist snabbt komma till det eviga paradiset (eller långt down under) så kan man kryssa sig fram där mellan bilar parkerade i cykelfältet och fullkomligt späckade bilfiler.

Jag skriver på en liten artikel om bilar och cyklar - efter att sånär ha blivit allvarligt skadad i en seriekrock på cykelbanan på Skeppsbron - en taxi såg en kund på trottoaren, körde in på cykelfältet och nitade! Två cyklister framför mig körde in i bilen och i varandra, jag hann precis bromsa.

Döm om min förvåning, när jag i dagarna röjt i mitt arkiv hemma, sedan jag flyttat till emeritusrum på universitetet. I mapparna hemma fann jag ett sjutton år gammalt inlägg för DN debatt (onsdagen den 20 januari 1993), "Cyklisterna glömdes bort i Dennisavtalet", där skrev jag bl.a. : "Tomma gator får vi kanske i Stockholm när 'Ringen' fär byggd. Då ska ju trafiken fylla leden runt staden, medan innerstaden befrias från privatbilar, buller och avgaser. Men enligt termodynamikens andra lag kommer denna obalans inte att råda länge. Bilar... kommer att sugas in mot de tomma gatorna i innerstaden. ... Tills gatorna är lika fulla av bilar och avgaser som före Ringen. Så uppnår biltrafiksystemet balans. I skrämmande obalans med ekologi och mänskligt liv.

Vill man inte betrakta bilarna som herrelösa partiklar med ett obändigt sug att jämna ut och fylla ut tomrum, finns kompletterande sociologiska förklaringsmodeller..." som jag behandlade i fortsättningen av den gamla artikeln. Rätt bra rutet, tycker jag själv vid en omläsning.

Jag var vid den tidpunkten adj.professor vid Industriell ekonomi på KTH. För något år sedan skrev trafikforskare från just KTH på debattsidan i DN eller SvD om liknande ting, om hur man inte kan bygga bort köer i biltrafiksystem genom att bygga ut vägarna.

Lösningen? Storsatsning på kollektivtrafik! It's collective transportation, stupid! Vad annars? Ett systemskifte behövs. Där miljöbilar och olika slags spårbundna avancerade småfordon kompletterar de tyngre systemen tunnelbana, spårvagnar, bussar och tåg. Där finns en unik chans för svensk fordonsindustri (Volvo lastvagnar och Volvo personbilar, SAAB och underleverantörer) och miljöindustri; dessvärre lades tågproduktion i Sverige ner 2004.

Zetterlunden in Stockholm inaugurated

2010-08-24T10:08:00.004+02:00

What's on my mind Facebook asks as soon as you open your account? Monica is on my mind. The great, fabolous Monica Zetterlund. musician, jazz vocalist with a broad repertoire. One of those grreat cultural personalities from the province of Värmland - my province ;-)

Monica died five years ago (http://en.wikipedia.org/wiki/Monica_Zetterlund) Yesterday a park in her memory, Zetterlunden in Stockholm city, was inaugurated with music and speeches, and with a beautiful wooden 'singing sofa' with her songs playing as soon as someone sits in the sofa.- If you do not know her musci, go to youtube or to www.spotify.se to listen free of charge.

After the ceremony with music and a main speech by author, film director and 'stand up comedian' before we knew he was, in the bar of 18th century restaurant 'Claes på hörnet' I had an extremely interesting conversation with someone I did not meet for several decades. In Göteborg (Gothenborg).

I studied at the School of Economics and he at the theater school and was part of a generation of young, progressive and brilliant actors. We, som students belonging to Värmland-Dals Nation (a social organization for students coming from those two provinces, located in a nice cellar on Lorensbergsgatan close to Götaplatsen and Stadsteatern/ the City Theater) several times went to Stadsteatern together to see a play, and than we invited some of the actors or a dinner we had prepared in our cellar (the young ones, our age, and Harry Ahlin, a distinguished actor/gentleman in his late 60's I think).

And then we had food and wine or beer and aquavit and discussed theater and culture and academia - and politics! This was during the 'student revolution'! I had been as an exchange student in Paris i June-July 1966 - in May I was not allowed to enter France. The months in a factory and a main office south of Paris were fascinating and I learned a lot about life, work and politics - But that is another story...

Carina Rydberg väljer Moderaterna - en fråga om förtroende

2010-08-22T23:21:00.007+02:00

Fredag den 20 aug skriver Carina Rydberg i sin blogg (som jag länkar till i rubriken ovan): Valet 2010 - mitt val är gjort.
Och det valet är moderaterna och den borgerliga alliansen. Jag kommenterar Carinas första inlägg och svaret svar till mig i två inlägg, som jag även publicerar härnedan. Som jag skriver i Carinas blogg: I fortsättningen ska jag försöka lära mig att skriva i min egen blogg, och sen med ett kort inlägg i andra fora hänvisa till min egen. Nåväl, här är bidragen till Carinas:

Lördag 21 aug. 2010 skrev jag
Carina! Ditt val är gjort och egen reflektion och omprövning är förstås värt respekt - men hoppas du hinner ompröva dit moderatval en gång till innan du finner ditt röstkort ;-)

Låt mig göra ett försök skapa en motbild. Här är vad jag förstår dina huvudargument och, efter MEN-en, kommer mina kommentarer.

- Motivet verkar vara den kompetens moderaterna visat i främst ekonomin. MEN internationella analyser och kommentatorer (även på Wall Street) är eniga: Sveriges ekonomisk a styrka grundas i agerande från både den nuvarande högerregering och tidigare vänsterregeringar.

- Hellre Borg än Östros säger du. MEN, även om någon kan tycka att Borg är snyggare och ibland roligare så slår han inte Östros i kompetens; viktigare är att de har delvis olika kompetens och står för olika politik - det avgör för mig.

- Hellre Reinfeldt än Sahlin skriver du. Och där kan man ju göra olika bedömningar av 'statsmannamässighet' osv. MEN där spelar tror jag skillnaden kvinna/man en roll. För statsmannamässighet och pondus är nog manlighet och att vara man det förgivettagna normen ? kvinnor framstår som avvikande, som icke stasmannamässiga. Och framför allt ? i valet är för mig innehållet i politiken viktigare än imagen.

Vad verkar för dig tala emot stödet för en högerregering? Du sätter frågetecken för: Bildt ( sudanska folkförflyttningen) och utan vidare kommentarer även sätter du även för Billström, Sabuni. OCH man kunde lägga till, tycker jag, Hägglund (vårdnadsbidrag mm), Littorin (försvagningar i löntagarnas ställning och av arbetsmiljöverket , utradering av samlad arbetslivsforskning osv) Odell (kontraproduktiva av dogmatisk nyliberalism styrda privatiseringar, som alla förlorar på (se facebook, länk http://tinyurl.com/2at6ufa ) etcetera ....

INSTÄMMER i att Iggypop-länken är cool. Det är också Lars von Triers slutord i serien 'Riket': ta det onde med det gode: http://www.youtube.com/watch?v=Q0GoAgRP5yI

Ursäkta min alltför långa kommentar. Du inspirerade.

Söndag 22 aug 2010 skriver jag:
Återvänder till din blogg för att se din kommentar om 'Wikirape.
Då ser jag också dels ditt svar till mig om ditt val av borgerliga alliansen framför den rödgröna. Och jag ser att jag skrev slarvigt i slutet av mitt förra inlägg. Jag tar mina två nya kommentarer i tur och ordning.

Första kommentaren:
Om ditt - hoppas jag fortfarande preliminära - val av den borgerliga alliansen.
Jag är säker på att det är viktigt vad en författare skriver och anser, inte lika viktigt som i exempelvis Frankrike, men dock. Vid gårdagens middag blev många förvånade när jag så gott jag kunde redogjorde för din ståndpunkt, och man undrade över dina argument och jag sa det jag kom ihåg: Carina tror mer på Reinfeldt och Borg än på Sahlin och Östros. I hög grad en fråga om förtroende. Detta bekräftas när jag läser ditt svar till mig. Du skriver nu:
”Östros vs Borg. Jag anser att Borg sopar golvet med Östros - och det ordentligt. ? Karln är en Stjärna - och det är inte Östros. Jag vågar inte tänka på vad som hade hänt om han hade haft Borgs ministerpost de senaste fyra åren”

Men det vågar jag tänka på. Det hade tror jag gått minst lika bra, och skillnaderna är inte s å stora. De flesta 'förståsigpåare' från akademi till Wall Street, menar att det är inte de senaste fyra åren utan det senaste decenniet och mer som skapat Sveriges styrka - och då var mest (S) vid rodret. Håller med om att Borg - till skillnad från ganska gråe Östros - ser ut som en smart media star. Men det gör inte automatiskt Borgs politik bättre.

Avgörande ska väl vara innehållet i politiken ? och där finns vissa skillnader. Själv går jag mer på Paul Krugmans, Nobelpristagare och NYTimes-kolumnist, linje (som Östros sympatiserar med tror jag), dvs satsa på att skapa jobb, expansion och stimulans i ekonomin) snarare än som moderaterna främst skattesänkningar, spara sig ur krisen och tvinga 'working people' ta de ofta okvalificerade som (ibland) finns. Krugman har sann Star Quality, inte bara i världsmedierna utan också i den internationella akademiska gemenskapen!

Jag tror det ligger en del i Bengt Westerbergs kommentar nyss i kvällens Agenda i SVT.: Många väljare anser att blocken är ganska lika. Då blir valet ofta en fråga om förtroende!! Som för dig Carina? Men många av oss menar att det faktiskt f i n n s viktiga skillnader mellan höger ? och vänster (rödgrön) politik. Och det är väl det dessa som vi som ska avgöa valet för oss som försöker informera oss och argumentera för våra val!? Så Carina, upp till undersökning av politikens sakfrågor och en välgrundad argumentation för ditt val - vilket det än till sist blir.

Andra kommentaren:
Ser att det jag skrev i sista stycket (före von Trier-länken), i mitt första inlägg till dig, var slarvigt och ofullständigt). Så här vill jag det ska lyda:
Vad menar du kan emot att välja en högerregering? Du sätter i ditt första blogginlägg på detta tema frågetecken för några ministrar: Bildt (sudanska folkförflyttningen) och som något självklart sätter du även frågetecken för Billström, Sabuni. OCH jag hade väntat du skulle sätta frågetecken även för Hägglund (vårdnadsbidrag mm), Littorin (radikala försvagningar i löntagarnas ställning och av arbetsmiljöverket, utradering av samlad arbetslivsforskning, moderaternas ?nya arbetslöshetförsäkring? med lägre ersättningsnivåer och högre avgifter, de senare till råga på allt så fördelade att en högavlönad läkare betalar mindre än 100 kr per månad, medan en lågavlönad i ett servicejobb kan få betala det fyrdubbla) Odell (en rad delvis tveksamma privatiseringar, varav en är direkt stôllig: den kontraproduktiva och verkar det av dogmatisk nyliberalism styrda privatiseringen av Svensk Bilprovning, en omreglering, som alla förlorar på (se facebook, länk http://tinyurl.com/2at6ufa ), och kulturministern! ? etcetera ....

Ska en socialliberal idag satsa på folkpartiet? Sturmark kandidat!

2010-08-19T12:29:00.005+02:00

Christer Sturmark kandiderar till Riksdagen. Det är inte fel med en kandidat från föreningen Humanisterna, med någon som driver humanistiska och sekulära frågor, och som dessutom ser sig som socialliberal. Sturmark kandiderar för Folkpartiet , och han vill vi ska kryssa honom i personvalet, och alltså rösta FP.

Problemet är inte Sturmark, problemet är FP. Det finns förvisso strålande socialliberaler som Barbro Westerholm i FP. Men partilinjen och partiledningen förefaller snarare vara ’batongliberal’ med Björklund i spetsen (Batongliberal-ordet har jag från gruppen Socialliberal! på facebook)

FP-ledningen antyds numera - i facebookgruppen Socialliberal! – vara ’batongliberal’. Kraven på disciplin i skolan är ensidiga. Visst behövs arbetsro som ger kvalitet i resultaten, men det når man inte genom militär disciplin och inte alls genom att låta stökiga barns föräldrar sitta med i klassrummet (och skämmas). Mer resurser i skolan krävs, fler och bättre utbildade lärare så att eleverna kan få individuell undervisning utifrån sina behov. En del högstadieelever i en klass behöver avancerad handledning för att läsa in gymnasiekurser , andra stöd för att komma ifatt det de missat året innan, och åter andra kan behöva resurskrävande specialklasss.

Och lika batongliberalt framstår de varje valår ca 15 augusti återkommande FP-förslagen som signalerar restriktiv invandring. Nyamko Sabuni är i årets upplaga ett problem på spåren. Det finns invandrarbarn i skolåldern som ’vårdas hemma’ av mödrar som går på föräldraförsäkring – men det finns andra vägar än att ställa särkrav på och ytterligare stigmatisera invandrare som kollektiv.

Med förslagen, om än ibland vällovligt motiverade utifrån faktiska problem, fiskar FP i grumligt främlingsfientligt vatten. De närmar sig här det rasistiska Dansk Folkeparti, och inte partiet Radikale Venstre som står för en konsekvent socialliberal linje i Danmark.

Vill man främja en socialliberal politik i Sverige så förefaller i år ett rödgrönt parti vara ett bättre val än FP – även om humanisten Sturmark kandiderar för FP, och även om Barbro Westerholm är en tung folkpartist. Dessvärre leder hon inte partiet.

Åke Sandbergs nya hemsida

2010-05-09T20:40:00.006+02:00

Denna blogg skrev jag i under en kort tid sommaren 2009. Då handlade det mycket om att bidra till att förhindra nedläggning av det svenska kulturinstitutet i Paris, CCS. Texterna var snabbt skrivna debattinlägg. Jag skriver för närvarande inte mer i denna blogg, utan har börjat att så sakteliga bygga upp en ny hemsida. Där avser jag skriva om arbete (projekt, publikationer mm) och liv - och kanske kan där bli också ett och annat debattinlägg. (Eller så återupptar jag denna blogg för sådana syften.)

Vård vs kultur - Nyliberalismens dogmatiska modelltro är Carl Rudbecks sjuka moster

2009-08-12T12:02:00.011+02:00

Finansministern gav UD order spara. Centre culturel Suédois (CCS) i Paris, numera kallat Svenska institutet (SI) i Paris var hotat, men fick förbli en bastion för svenskt-franskt samarbete inom vetenskap och kultur och för att presentera Sverige.
Vår Facebookgrupp med 7000 medlemmar till SI:s stöd hade framgång. Gruppen kompletterades med en musik- och kulturfest på Mosebacke med många besökare och stor uppmärksamhet i medier, och med en debattartikel i Göteborgsposten med ett hundratal tongivande unga såväl som tunga namn från kultur- och forskningsvärlden främst, men även några från näringsliv och fackliga organisationer.

Dessa manifestationer hade fokus på SI i Paris, men lyfte även fram hoten mot konsulaten och allmänt nedskärningar av kultursatsningar, till på köpet lite ’i smyg’ mitt i sommaren och utan information om underlag. Ansträngningarna kunde inte hindra att regeringen nu lägger ner konsulaten i dynamiska New York och Los Angeles, utposter mot upplevelseindustri, finansvärld och i Kalifornien grön teknik och IT. Bra för Sverige? I ett läge när kunskap, design och kultur ger utvecklingskraft i arbetsliv och ekonomi!

DN:s ledarsida tipsar Bildt om att snabba flyg och blogg inte är nog. Samma sida propagerade däremot skarpt för stängning av Arbetslivsinstitutet. Också där skulle fem decenniers samlade kunskap och nätverk förstöras. Nu avser man, för snabba cash, riva New Yorkkonsulatets unika kunnande inom upplevelse- och musikindustrin. Hallå Riksdagen! Fingranska fortsatt framfart från Borg och Bildt!

Carl Rudbeck, tidigare på Timbro, ondgör sig i Expressen (25/6) och häromdagen i P1morgon, i en debatt med kulturpolitiskt engagerade jazzmusikern Claes Janson, över skattemedel till kultur. Rudbeck ställer svensk poesi i Paris mot vårdbehov i Sverige: Typ: En höftledsoperation ogjord, inga statliga kulturpengar! Alltså aldrig! Den tanken slår honom inte, att båda behövs, och är centrala för vår livskvalitet, men att statens intäkter minskats så mycket att man tvingas skära ner på det nödvändiga.

Det senare är klassisk Thatcherism och Reaganomics - men thirty years later. Ingenting sett, ingenting lärt. Men i USA har man lärt, där för Obama nu en politik med keynesianska inslag, expanderar statens insatser, söker åter socialt reglera de marknader som nyliberalerna avreglerat så långt att de inte längre fungerar. Som vi vet krävs i verklighetens värld samhälleliga institutioner för att marknadsekonomin skall fungera på ett sätt som närmar sig ekonomernas idealtypiska modellerna. Utan social reglering, med modellerna i högsätet, löper de amok.

Rudbecks artikel har rubriken ”Försvar för sjuk moster” och avser då förstås försvar för pengar till de sjuka inte till de kulturhungrande och – utövande, som är den sjuka moster ”kultureliten” sägs försvara.

Men vilken är då Rudbecks egen sjuka moster. Jo, det är nog den dogmatiska marknadstron, den nyliberala idén att en oreglerad marknad leder till det bästa för oss alla. Den idén är sjuk, ja döende. För de flesta intresserade av ekonomi och samhälle i verkligheten dog idén den när den senaste finanskrisen drabbade världen.

I Rudbecks nyliberala (här inte använt nedsättande utan som en beskrivning) modellvärld är dock fortsatt kulor från en oreglerad marknad de enda som är okej. Låt oss tillämpa modellen på hans egen verksamhet. Ska man försörja sig på den ’fria’ marknaden för ord, då får man se till att leverera. Kan man inte bättre så tvingas man, med arbetsmarknadsministerns vokabulär, klämma fram en ’skitartikel’, som Rudbecks.

Han gör gästlägenheterna i vackra Hôtel de Marle till huvudsak. Visst, man kan vara utan dem, det finns billiga hotellrum (Kälvemark i Aftonbladet 23/7), och de små lägenheterna med kokvrå är inte gratis, ca 7000 kr i månaden, men trots allt billigt för Paris. De oväntade, korsbefruktande mötena i kulturhuset är ett stort plusvärde med att bo där, så rör inte dem. Att kunna ”bjuda hem” kollegor för samtal och seminarier i den vackra trädgården eller på le Café Suédois på gården har ett särskilt värde när kontakter knyts.

Under min månad som gäst studerade jag journalisters arbetsvillkor och kvalitet i medier vid den framlidne ledande sociologen Pierre Bourdieus forskningsinstitut på Boulevard Raspail. Andra gäster undersökte svensk-fransk teaterhistoria, fotograferade kvinnors samverkan, samlade material till reportage osv.

Rudbeck har varit gäst i kulturhuset och ser det som subventionerad semester (en vistelse kanske värd en revision?) Men caféliv, flanera, insupa atmosfär, kan ge radskrivaren tid för reflexion. Kanske är det rentav på SI:s populära café som Rudbecks bekanta formuleringskonst fått näring. Även om just i Expressen och P1 spåren av spiritualitet var få, av grov populism och dogmatism tydligare. Den sortens nyliberal ’kulturdebatt’ klarar vi oss gott utan.

Källa:
En kort version av denna artikel publicerades på Aftonbladets debattsida med rubriken Svensk poesi i Paris ställs mot vårdbehov i Sverige (den 12 aug. 2009).

Facebookgruppen till stöd för CCS/Svenska Institutet i Paris, där finns en mängd bakgrundsinformation, länkar, debattinlägg. Man kan fortfarande bli medlem. En utveckling av gruppen planeras, till mer stabilt stöd för kulturhuset i Paris, och för svenskt kultur- och forskningssamarbete med andra länder. Notera att någon okänd Facebookadministratör behagade stänga ner mitt Facebook-konto för tre-fyra dagar sedan. Med i stängningen försvann alla Facebookvänner och den samlade dialogen med dem. Därutöver raderades även mina bidrag till ’CCS-gruppen’, bl a många länkar till svenska, och franska, mediers behandling av hoten om stängning. Dessa länkar kommer förstås attläggas in igen, av några medlemmar...

Varför skulle en socialliberal rösta på (FP) - och inte på (S) eller (MP)?

2009-07-27T03:00:00.010+02:00

Socialliberal! Med en snygg warholinspirerad (?) bild av Bertil Ohlin som vinjett vill Facebookgruppen Socialliberal! bryta med folkpartiets nuvarande 'batongprofil',ja varför inte kalla det 'batongliberalism': 'Vi vill flytta fokus bort från kravpolitik och åter kasta ljus på starka socialliberala värden som frihet, rättvisa och socialt ansvar med förebilder som Bertil Ohlin, John Stuart Mill, John Maynard Keynes och John Rawls.'

Alla fyra kan säkert kallas socialliberaler. Men åtminstone JS Mill och JM Keynes har sidor som lika väl kunde kallas socialdemokratiska. ne.se skriver: 'socialliberalismen [hävdar]att staten också har ett ansvar för människors välbefinnande och att social- och arbetsmarknadspolitik därför är viktiga inslag.'
Vi känner igen den 'svenska modellen' som ofta förknippas med socialdemokratin, historiskt med Wigforss tankar om aktiva statlig stimulanser i nedgångstider, och senare med Rehn-Meidners modell för aktiv arbetsmarknadspolitik, kreativ förstörelse och strukturell omvandling driven av en solidarisk lönepolitik.

Men detta är inte bara socialdemokratisk politik, det är delvis synonymt med framväxten av det moderna, anständiga Sverige, från början byggt i samverkan mellan arbetarrörelse och social liberalism.

Nu när batongliberalism i stor utsträckning ersatt socialliberalism saknas en radikal socialt ansvarig borgerlig vänster. Som kunde bli en del i en politisk förnyelse i Sverige - bortom dagens sterila blockpolitik, med block som, på ytan, propagerar en till synes likartad politik. Som gör att sakpolitiken kommer i skymundan och frågan om förtroende blir så central.

Jag ser framför mig ett samspel mellan socialliberalism (ett FP som kastat batongerna) en socialdemokrati som överger sin 'betongsocialism', ett miljöparti som överger resterna av sin ekofundamentalism, och också ett vänsterparti som då alldeles klart bryter med auktoritär kommunistisk barlast och blir en blåslampa på de övriga tre, för jämlikhet, för gemensamt ägande av infrastruktur, för en skattenivå som gör att vi klarar t.ex. både angelägen vård, skola och omsorg, och kultur och vetenskap. Här har vi den nya, radikala center-vänsterformering som Sverige behöver för en långsiktigt hållbar politik som bygger vidare på folkhemstraditionen, inte bara, som moderaterna, river ner i praktiiken, under det att man i retoriken säger sig bevara och försvara den 'svenska modellen' och folkhemmet. Sitt frenetiska destruktionsverk söker de driva i det fördolda, hemlighålla, de säger folkhem, de 'basunerar inte ut' sin nyliberala marknadsfundamentalsim.(Inte olikt Gunnar Strängs ord om att ändra Sverige i socialistisk riktningutan att basunera ut det på gator och torg.)Folkpartister i det socialliberala lägret, kasta av er batongliberalismens bojor, kasta loss från högern! (FP) tag initiativet till en förnyelse, tillsammans med (S), (MP) och (V). Vad spännande svensk politik då plötsligt skulle bli! Vilken valrörelse 2010!

'Varför skulle jag, som socialliberal rösta på Folkpartiet av alla?' är frågan i ett diskussionstema på facebookgruppens sidor? Det är en bra fråga. 'Batongliberalerna' i ledningen skapar säkert tveksamhet. Men visst finns det skäl. För att bara nämna två kvinnor: Barbro Westerholm och hennes kamp för anständig vård och omsorg om äldre, hennes inslag i går i Aktuellt om 'sjukstämplig' av HBTpersoner till exempel. Och Birgitta Ohlssons feminism.

Vid den mäktiga, vackra, grönklädda Irandemonstrationen på Sergels torg talade företrädare för riksdagspartierna. Jag hörde en moderat riksdagsman, även ordförande i Europarådes kommittée för mänskliga rättigheter, jämföra Irandiktaturens illdåd med kommunismens, en ung socialdemokrat tala för internationalen av unga socialister, kunnig och eldande om 'diktaturens kreatur, (Palme). Birgitta Ohlssons engagerade och brett anslagna, med särskild vikt på kvinnornas svåra situation, var det sista jag hann hör. Jag fann det nu på youtube. Jag klistrar in en länk här och lägger också in den i gruppens länklista.
http://www.youtube.com/watch?v=jkOlnGZWCEY

Barbro Westerholm vore ett gott skäl att rösta på folkpartiet - om det nu bara vore hon som ledde partiet. Dags att socialliberaler kastar av sig batongliberalerna

Jag själv - skulle kalla mig socialliberal, för social och ekonomisk demokrati och jämlikhet, grön, med marknaden som verktyg, för ett anständigt samhälle, med i praktiken lika möjligheter för alla, och utan stora klyftor mellan människor, med goda, utvecklande arbeten, där människor känner sig göra nytta i utmanande uppgifter i arbetsliv och det civila samhället. Ungefär så, i en mening. Det är min mening.

Rädda svenska kulturen också i New York

2009-07-26T22:37:00.020+02:00

Carl Bildt säger enligt SvD den 24 juli: " ...Jag kan rätt väl svenska näringslivets verksamhet i New York och den står i allt väsentligt på egna ben. Hade det varit så att svensk musikkultur varit en produkt av utrikesförvaltningen hade jag varit stolt, men så är det nog inte, säger han."

Säkert har utrikesministern flugit in till NYC flera gånger och 'tittat på näringslivet, det svenska däröver' lite från ovan. Kanske t o m landat och fått rätt god koll.

Vilken är den halmgubbe som Bildt knockar, vem har sagt att svensk musik är en UD-produkt? Möjligen har någon sagt att Svenska Generalkonsulatet (GK), inte minst under Olle Wästbergs ledning, utvecklades till en väsentlig resurs för svensk musikindustris strävanden att vinna den amerikanska marknaden. Eller att musikevenemang stödda av konsulatet haft betydelse för lansering.

Det är svårt för varje artist, varje grammofonbolag att bygga upp egna kontor och nätverk i varje viktig metropol. Generakonsulaten i NYC och LA har varit värdefulla där, har jag förstått, bl.a. för några år sedan genom en promotor på usamarknaden för unga svenska band, och nyligen genom en svensk jazzmusiker (Claes Janson) som ska sjunga en hel vecka med stort band på legendariska jazzklubben Birdland ('här är Claes Dahlgren i New York, som rapporterar från Birdland' kan man hitta i SR:s programarkiv'). Generalkonsulatet och dess nuvarande och tidigare personal lär ha underlättat arrangemangen genom sina gedigna nätverk.

Själv hade jag glädjen att för några år sedan delta i en av GK och Cornelluniversitetet arrangerad workshop om management och arbete i Internetsektorn på nedre Manhattan jämförd med Stockholms innerstads och Kistas. Workshoppen stärkte de nätverk och kontakter vi börjat bygga upp och vi fick nya kontakter med både företag och forskare i New York. Det större nätverket lever vidare genom åren - en gemensam publicering övervägs.

Nu ska GK:s nätverk, till stöd för svenska konsntnärer och forskare, raseras. Marknaden ska ju sköta allt i Bildts och Borgs sköna värld. Att det inte fungerar, det vet vi numera alla - finanskrisen! Alla utom den bokstavstroende fundamentalisten. 70-talets bokstavsvänster framstår nästan som vidsynta jämförda med den höger som idag förläst sig på de mest förenklade marknadsmodeller utan koppling till den verkliga världen. Nu liksom på 60-70-talet gäller: vid icke överensstämmelse med verkligheten är det modellen/kartan som gäller. Med förödande konsekvenser där den verklighet den tillämpas på. Det ser inte dogmatikern, lever vidare i sin modellvärld.

Vi 7.000 kulturverksamma, forskare, kulturintresserade i Paris och Sverige - i Facebookgruppen för stöd till CCS, Centre Culturel Suédois, SI i Paris - vi gjorde vår röst hörd. Regeringen kanske inte lyssnade, men tvingades beakta våra synpunkter - 7.000, det svider i valmanskåren. Sjävklart kommer man att säga att de 7.000 inget betydde - det var 'analyser och grundliga överväganden' som fällde avgörandet. Dock: Fortfarande ca 3 (tre!) veckor efter begäran har vi i Facebookgruppen inte fått se några som helst beslutsunderlag.

Vi i gruppen gav regeringen ett underlag genom den debattartikel i Göteborgsposten, GP, den 22 juli som ett hundratal verksamma inom kultur och forskning signerade: unga som tunga namn, 'etablerad elit' liksom talanger som haft eller snart får sina genombrott, alla hårt arbetande. Alla dessa 'meniga' kulturarbetare behöver i Sverige eller utomlands, i Paris, New York, L.A., i Ryssland och Kina, möta andra aktiva, verksamma. Dessa möten kan som DN påpekade i sin huvudledare idag 26 juli inte ersättas av ministrars bloggande och, ibland angelägna, egna resande.

Verksamma forskare och artister behöver möta, inspiera och inspireras av kollegor i världens kulturmetropoler. Och för att göra detta effektivt krävs ofta en infrastruktur, av kulturhus, konsulat med kultur- och forskningsinriktning. Eller måste de ersättas av fleråriga projektsatsningar av staten, eller ineffektiva korta ryck av enskilda teatrar, musiker, bokförlag, grammofonbolag - som inte kan ha råd med egen kontinuerlig representation. Det innebär stora kostnader för enskilda företag och kostnader som regringen inte kommer ifrån, och troligen blir de på sikt dyrare och säkert ineffektivare än redan verksamma institutioner med sina uppbyggda relationer.

Men det verkar inte bekymra den ansvariga moderatkvartetten Bildt, Borg, Reinfeldt och Adelsson. På det kulturella och vetenskapliga utbytets område verkar gälla, som inom t.ex. vården: lägg ner, outsourca, låt marknaden avgöra. Kvalitet framstår i jämförelse som ointressant. Den måste idag kulturverksamma och forskare försvara. Vi gjorde det i Facebokgruppen, vid vår stödgala på Mosebacke och i vår debattartikel i GP.

Och kampen är inte vunnen. La lutte continue. Att fortsatta analyser och gestaltningar av konstens och vetenskapens betydelse, mänskligt och ekonomiskt, är oundgägliga framgår om inte annat av Carl Bildts svar på frågan om huruvida det svenska kulturhuset i Paris är nedläggningshotat:
– 'Nej inte mer än Sveriges Radio så att säga. I den meningen att allting är föremål för löpande prövning, men det är inte aktuellt med något beslut där, nej'.

Det är hög tid att de många svenskarna i New Yorks affärs- och kulturvärld gör sammalunda. First we took Paris - now we/you must take Manhattan.

Socialdemokraternas Urban Ahlin har redan antytt att efter en valseger vill man öppna i vart fall New York igen. [Tillägg i augusti 2010: Förre generalkonsuln i NYC, Olle Westberg, gillar detta, och i sitt veckobrev försommaren 2010 tar han upp kritiken mot nedläggningen av Generalkonsulatet i New York genom att citera ur Jan Mårtenssons senaste Homan-deckare: "En tillrest chef från ett svenskt exportföretag befinner sig i Havanna och är på middag på den svenska ambassaden. Han frågar förvånat en UD-anställd: 'Ni som är på UD, hur kommer det sig att ni har lagt ner generalkonsulatet i New York.---Att stänga vårt viktigaste skyltfönster och kontaktytor i världen är ofattbart, åtminstone för en vanlig skattebetalare som lever på att utlänningarna köper svenska varor.'" ]

Olle Wästberg kommenterar: Det är en fråga många UD-anställda varit svarslösa inför. Själv var Olle Wästberg tills nyligen chef för Svenska institutet, som sorterar under UD.

Det gäller att finna former att finansiera personal och hus fram till en eventuell omstart - verksamheten är redan självbärande. Lyckas inte riksdagen och opinionen i höst helt skrinlägga regeringens beslut, måste sponsorpengar till. Att först stänga, riva blir dyrt för staten och dyrt för näringslivet,exempelvis inom musik, design, som då tvingas göra splittrade, egna, mindre effektiva, tidsbegränsade satsningar, som inte blir till permanenta nätverk. Men de senare, offentligt finansierad infrastruktur stör marknaden enligt nyliberal dogmatik. De ska bort och inte bara inom kulturen. Hur ska detta förstörelseverk kunna hindras?

Råd med både kultur och vård - prioritering inom vilka ramar?

2009-07-25T14:33:00.011+02:00

Medierna, bl.a. Svenska Dagbladet, rapporterar den 24 juli, dagen efter regeringens torsdagssammanträde, att Svenska institutet i Paris får vara kvar, tills vidare. Konsulat i bl.a. New York och L.A: läggs ner.

I artiklarna och från utrikesministern presskonferens redovisas argument som har med kostnader och nytta att göra. Visst kan sådana sakskäl ha spelat viss roll - Man kan dock, med hänsyn till beslutsprocessens karaktär, anta att opinionsbildningen haft stor betydelse. Det kostar goodwill, kanske röster, att ta strid med

Det finns goda skäl att behålla och utveckla Svenska institutet i Paris, Svenska kulturhuset. De 7.000 kulturintresserade i svensk och fransk allmänhet, parisiens och parisiennes, kulturarbetare, musiker, forskare... som engagerat sig bl.a. genom en grupp på www.facebook.com (sök: centre culturel)- de har anledning glada nu.

Facebooks och sociala mediers styrka visar sig. Efter ett par dagar var vi nära 2.000 medlemmar till stöd för SI Paris och för svensk kulturrepresentation och samarbete utomlands. Och sen växte det. Stor stödgala, bred, spontan, med både tunga och unga artister, på Mosebacke i Stockholm 14 juli. Debattartikel i GP den 23 juli, www.gp.se/debatt.

Nu gäller det bl.a. New York, den kulturellt och ekonomiskt dynamiska häxbrygd där Bildt och Borg (som kräver nedskärningar) inte prioriterar en representation. Och Los Angeles, Kaliningrad och Kanton. Kanske behövs en ny Facebookgrupp för exempelvis New York? Eller än mer betona bredden i dagens grupp, inte bara Paris, utan allmänt svensk kultur och forskning i samarbete med omvärlden?

Hur gör UD sina prioriteringar inom sina av Borg anvisade ramar? Det vet vi lite om. I vart fall jag och de 7.000 i Facebookgruppen. Vi har under tre veckors tid begärt att få ta del av offentliga delar av UD:s beslutsunderlag och utredningar. Hittills har inte några handlingar alls delgivits oss. Från Svenska institutet har vi däremot fått ta del av analyser de gjort.

I kommentarer på tidningars webbplatser kan man som en refräng höra:
OM vi inte har råd med bra vård
DÅ har vi inte råd med lyxiga ambassader och kultur (för eliten).

Försångare i denna argumentation, och grövst i sin framställning, har varit Carl Rudbeck, i denna fråga gäst på Expressens kultursida(25/6: Inte råd med svensk poesi i Paris, inte med små gästbostäder i Paris för kulturarbetare(rum kanske 15 kvm med kokvrå; subentionerat, man betalar tror jag nu ca 7000 kr/månad, billigt i centrala Paris, men inte gratis)

Frågan om balans mellan olika politikområden och sektorer är förstås en fråga för riksdag och allmänhet. Detsamma gäller de ekonomiska ramar inom vilka balansen skall upprättas. Rudbeck har rätt: Det kan vara svårt att argumentera för kulturpengar, när t.ex. de gamla dör av vanvård i äldreboendet i kvarteret där den ya privata entreprenören nått sin effektivitet - och vinst - helt enkelt genom att skära ner personalen.

Alltså: vi h a r inte, som det ser ut, råd med anständig vård för våra gamla idag, i Sverige, 2009. Vad beror det på? Långvarig misskötsel av landets ekonomi, och upparbetade undeskott? Brister i effektivitet genom oskicklig ledning och administration? Eller för små resurser att röra sig med, dvs för stora åtaganden i förhållande till intäkterna, dvs för staten väsentligen skatter.

Kan regeringens problem, och Borgs sparbeting till bl a UD, möjligen ha n å g o t om än litet, samband med regeringens drastiska skattesänkningar? Gjorda utan konsekvensanalys vad det verkar! (Eller med en oredovisad analys, för det är klart att skär man först mycket kraftigt i intäkter, så tvingas man sen skära i utgifter, och nog måste man då ha funderat över vad som ska skäras...!?)

First we took Paris - then we'll take New York...

2009-07-25T09:40:00.015+02:00

Äntligen! Finalement! DN:s opinionssidor, numera ofta nyliberala, kritiserar nedläggningarna i Paris (som min Facebookgrupp bidrog till att stoppa) och NYC och LA och runt Östersjön och i Kina. Annars har det bortsett från en tidig, tydlig varningsflagg av Barbro Hedvall varit tyst från DN, ledare såväl som debatt.

Gott att nya, sociala medier finns, när nu de 'gamla medierna', pappersmedier inte minst, abdikerar från sin kritiska och opinionsbildande roll, och låter strategiska processer pågå i skumrask utan demokratisk belysning.

Ledaren igår den 24 juli är intelligent och roligt kritisk, förödande elak mot en jetplansresande och bloggande Carl Bildt, som missar UD:s reella arbete i Sthlm och i utlandskontor. Den visar det okunniga, genanta i att en tänka sig att lägga ner i Paris - under ordförandeskapet, att stänga Rysslans utpost mot den Östersjö som ska räddas, att stänga i 'världens verkstad' Kina, och i kulturellt, ekonomiskt och tekniskt (IT) helt centrala LA och NYC.

Vi kunde inte uttryckt det bättre själv, och hade vi haft t ex DN:s ledarsida att disponea hade vi nog övervägt att publicera före beslutet.

En debattartikel som den vi, ett hundratal kultur- artist- och forskarmänniskor skrev, och som GP publicerade 23 juli får med nödvändighet karaktär av minsta gemensam nämnare och av lapptäcke. Men den kom f ö r e regeringsbeslutet, och var kulmen på en flera veckor lång opinionsbildningsproces på Facebook, där stödgruppen har 7.000+ medlemmar, och där en kultur- och musikfest på Mosebacke, på nationaldagen, den 14 juli var ett viktigt led.

Ska man förstå det som nu händer i UD, måste man lyfta fram Finansdepartementets roll och de sänkta skatternas betydelse. Att som finansen (Borg) först sänka skatter, och tala om ’vi tar ansvar för svensk ekonomi’ och måste spara, och så, typ, ställa angelägen vård mot angelägen kultur – det är simpel populism, det är Thatcherism och Reaganomics trettio år senare, och efter dess totala haveri i finanskrisen! Detta är grunden för och bakgrunden till att UD - och vården av gamla, och kulturen, och skolorna (Björklunds hjärtebarn - där avskedas nu lärare!) och ... alltstympas, på ett delvis oåterkalleligt sätt. En sådan grundligare analys om bakgrunden till nedskärningar på t.ex. UD, skulle räcka för en serie ovanligt spännande huvudledare och debattartiklar i DN.

Dock, det ska sägas, DN:s ledare 24 juli var to the point och väl skriven - även om den kom post festum. Fortsätt så DN. Och stanna inte vid symptomen, ex. plötsliga ounderbyggda slaktningar och ogenomtänkta privatiseringar. Gå nu till botten med förstörelseverket, och sök dess orsaker i dogmatism och marknadsfundamentalism.

Vi i Facebookgruppen drev opinion, ordnade artistgala på Mosebacke och skrev en debattartikel. Trots att vi inte förfogar över landets främsta tribun, som Peter Wolodarski gör lyckades vi, med andra, påverka. Peter Wolodarski, släpp åter socialliberaler loss på DN:s ledarsidor. Fasa ut marknadsfundamentalisterna, städa från toppen, ta in nya röster, en mångfald av kritiska, självständiga granskare och analytiker. För visst är det förlegat med en megafonsida för en sida i politiken, förlegat, år 2009.

Finn vår Facebook grupp till stöd för Kulturhuset i Paris men även för generalkonsulaten i bl a New York och Los Angelse. Nu när Institutet i Paris, i dagsläget inte läggs ner, lär Facegruppen utvecklas till en grupp för stöd för institutets långsiktiga utveckling och styrka, och vidare till stöd för svensk utlandsrepresentation och samarbete internationellt på kulturens och vetenskapens områden. Där kan man fortfarande [2010 och framöver] gärna bli medlem.

Och läs vår debattartikel i GP Göteborgsposten 23/7 2009,som tyvärr inte finns på nätet. (Jag har en pdf-kopia som jag kan mejla. Skriv då till ake.sandberg (at) gmail.com)

SandbergResearch - Ledning för alla?

2008-11-02T18:06:00.025+01:00

Börja blogga? Ja kanske. Nu är jag till sist så långt kommen att jag lagt upp en blogg.

Nu sommar/höst 2010 arbetar jag bl.a. med att göra klart en engelsk upplaga av en lärobok som kommit i flera upplagor, 'Ledning för alla?'(SNS förlag) Flera vänner och kollegor skriver nya kapitel eller skriver om sina gamla svenska - det ska bli spännande se hur vi lyckas göra våra skandinaviska perspektiv och erfarenheter tydliga för en internationell läsekrets och studenter.

Jag anser vi har mycket att bidra med till bättre ledning och organisation i det nya arbetslivet. Med en sund skepsis till populära managementmoden importerade från länder och kulturer som är oss delvis främmande, där aktiekurser, finansiella klipp, bonusar och snabba cash prioriteras. Vårt alternativ är en långsiktig utveckling av den reala produktionen med ett dialoginriktat ledarskap och goda arbeten som innebär hälsa, inflytande och kvalifikationer. Och inte minst viktigt, att arbetet är meningsfyllt, produktivt, med möjligheter att vara med och utveckla och producera användbara produkter och tjänster - att göra ett bra jobb är i själva verket det viktigaste inslaget i en bra arbetsmiljö nu i det nya arbetslivet. Det visar våra undersökningar av arbete och modernt management bl.a. inom internetsektorn och nya medier, 'Net workers'.
[Inlägg först publicerat hösten 2008, reviderat aug. 2010].