Visst kan och måste en del köer byggas bort, åtminstone tillfälligt. Men att bygga bort bilköer i allmänhet, och att få bort bilar från innerstan genom att bygga kringleder är bara en temporär lösning. Man k a n inte hållbart bygga bort bilköerna. Nya bättre, bredare och snabbare (till att börja med) leder genererar mer tafk, mer bilism, bil förefaller vara ett bra/bättre transportmedel, man köper (ny) bil. Och snart är den nya leden tillproppad, och snart fylls igen innerstadens gator av bilar.
Götgatan och tunneln och broarna som exempel - Götgatan skulle ju bli ett paradis för gångtrafikanter och cyklister. Nja,, idag, vill man som cyklist snabbt komma till det eviga paradiset (eller långt down under) så kan man kryssa sig fram där mellan bilar parkerade i cykelfältet och fullkomligt späckade bilfiler.
Jag skriver på en liten artikel om bilar och cyklar - efter att sånär ha blivit allvarligt skadad i en seriekrock på cykelbanan på Skeppsbron - en taxi såg en kund på trottoaren, körde in på cykelfältet och nitade! Två cyklister framför mig körde in i bilen och i varandra, jag hann precis bromsa.
Döm om min förvåning, när jag i dagarna röjt i mitt arkiv hemma, sedan jag flyttat till emeritusrum på universitetet. I mapparna hemma fann jag ett sjutton år gammalt inlägg för DN debatt (onsdagen den 20 januari 1993), "Cyklisterna glömdes bort i Dennisavtalet", där skrev jag bl.a. : "Tomma gator får vi kanske i Stockholm när 'Ringen' fär byggd. Då ska ju trafiken fylla leden runt staden, medan innerstaden befrias från privatbilar, buller och avgaser. Men enligt termodynamikens andra lag kommer denna obalans inte att råda länge. Bilar... kommer att sugas in mot de tomma gatorna i innerstaden. ... Tills gatorna är lika fulla av bilar och avgaser som före Ringen. Så uppnår biltrafiksystemet balans. I skrämmande obalans med ekologi och mänskligt liv.
Vill man inte betrakta bilarna som herrelösa partiklar med ett obändigt sug att jämna ut och fylla ut tomrum, finns kompletterande sociologiska förklaringsmodeller..." som jag behandlade i fortsättningen av den gamla artikeln. Rätt bra rutet, tycker jag själv vid en omläsning.
Jag var vid den tidpunkten adj.professor vid Industriell ekonomi på KTH. För något år sedan skrev trafikforskare från just KTH på debattsidan i DN eller SvD om liknande ting, om hur man inte kan bygga bort köer i biltrafiksystem genom att bygga ut vägarna.
Lösningen? Storsatsning på kollektivtrafik! It's collective transportation, stupid! Vad annars? Ett systemskifte behövs. Där miljöbilar och olika slags spårbundna avancerade småfordon kompletterar de tyngre systemen tunnelbana, spårvagnar, bussar och tåg. Där finns en unik chans för svensk fordonsindustri (Volvo lastvagnar och Volvo personbilar, SAAB och underleverantörer) och miljöindustri; dessvärre lades tågproduktion i Sverige ner 2004.
fredag 27 augusti 2010
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
1 kommentar:
Sant - vi vet efter mycket historisk forskning, både i sverige och utomlands att det din tes att det inte går att bygga bort trafik är riktig.
Förklaringen är att Ju bättre vägar, desto snabbare resor och snabbare resor gör vägarna till ett alternativ för fler människor över större områden. Det finns en brytpunkt, en slags sweetspot, som tycks gälla människor. Nu minns jag inte exakt men jag tror det rör sig om ca 25 min pendelavstånd mellan arbete och bostad. Och detta gäller oavsett färdmedel!
Tänk 1850. Då promenerade man och hur stor var staden? Idag bygger vi ut kringfartsleder som kortar restiderna. Vad händer? Jo med kortare restider blir staden blir tillgänglig för fler och vi får fler bilar.
Tyvärr gäller principen även kollektivtrafik, så Jag tror faktiskt att om vi verkligen är seriösa med att lösa trafikproblemen så behöver vi söka helt andra lösningar än förbättrad trafik. Oavsett om det gäller vägar, cyklar eller kollektivtrafik.
Björn Granberg, doktorand i Ekonomisk historia
Skicka en kommentar