Vård vs kultur - Nyliberalismens dogmatiska modelltro är Carl Rudbecks sjuka moster

Finansministern gav UD order spara. Centre culturel Suédois (CCS) i Paris, numera kallat Svenska institutet (SI) i Paris var hotat, men fick förbli en bastion för svenskt-franskt samarbete inom vetenskap och kultur och för att presentera Sverige.
Vår Facebookgrupp med 7000 medlemmar till SI:s stöd hade framgång. Gruppen kompletterades med en musik- och kulturfest på Mosebacke med många besökare och stor uppmärksamhet i medier, och med en debattartikel i Göteborgsposten med ett hundratal tongivande unga såväl som tunga namn från kultur- och forskningsvärlden främst, men även några från näringsliv och fackliga organisationer.

Dessa manifestationer hade fokus på SI i Paris, men lyfte även fram hoten mot konsulaten och allmänt nedskärningar av kultursatsningar, till på köpet lite ’i smyg’ mitt i sommaren och utan information om underlag. Ansträngningarna kunde inte hindra att regeringen nu lägger ner konsulaten i dynamiska New York och Los Angeles, utposter mot upplevelseindustri, finansvärld och i Kalifornien grön teknik och IT. Bra för Sverige? I ett läge när kunskap, design och kultur ger utvecklingskraft i arbetsliv och ekonomi!

DN:s ledarsida tipsar Bildt om att snabba flyg och blogg inte är nog. Samma sida propagerade däremot skarpt för stängning av Arbetslivsinstitutet. Också där skulle fem decenniers samlade kunskap och nätverk förstöras. Nu avser man, för snabba cash, riva New Yorkkonsulatets unika kunnande inom upplevelse- och musikindustrin. Hallå Riksdagen! Fingranska fortsatt framfart från Borg och Bildt!

Carl Rudbeck, tidigare på Timbro, ondgör sig i Expressen (25/6) och häromdagen i P1morgon, i en debatt med kulturpolitiskt engagerade jazzmusikern Claes Janson, över skattemedel till kultur. Rudbeck ställer svensk poesi i Paris mot vårdbehov i Sverige: Typ: En höftledsoperation ogjord, inga statliga kulturpengar! Alltså aldrig! Den tanken slår honom inte, att båda behövs, och är centrala för vår livskvalitet, men att statens intäkter minskats så mycket att man tvingas skära ner på det nödvändiga.

Det senare är klassisk Thatcherism och Reaganomics - men thirty years later. Ingenting sett, ingenting lärt. Men i USA har man lärt, där för Obama nu en politik med keynesianska inslag, expanderar statens insatser, söker åter socialt reglera de marknader som nyliberalerna avreglerat så långt att de inte längre fungerar. Som vi vet krävs i verklighetens värld samhälleliga institutioner för att marknadsekonomin skall fungera på ett sätt som närmar sig ekonomernas idealtypiska modellerna. Utan social reglering, med modellerna i högsätet, löper de amok.

Rudbecks artikel har rubriken ”Försvar för sjuk moster” och avser då förstås försvar för pengar till de sjuka inte till de kulturhungrande och – utövande, som är den sjuka moster ”kultureliten” sägs försvara.

Men vilken är då Rudbecks egen sjuka moster. Jo, det är nog den dogmatiska marknadstron, den nyliberala idén att en oreglerad marknad leder till det bästa för oss alla. Den idén är sjuk, ja döende. För de flesta intresserade av ekonomi och samhälle i verkligheten dog idén den när den senaste finanskrisen drabbade världen.

I Rudbecks nyliberala (här inte använt nedsättande utan som en beskrivning) modellvärld är dock fortsatt kulor från en oreglerad marknad de enda som är okej. Låt oss tillämpa modellen på hans egen verksamhet. Ska man försörja sig på den ’fria’ marknaden för ord, då får man se till att leverera. Kan man inte bättre så tvingas man, med arbetsmarknadsministerns vokabulär, klämma fram en ’skitartikel’, som Rudbecks.

Han gör gästlägenheterna i vackra Hôtel de Marle till huvudsak. Visst, man kan vara utan dem, det finns billiga hotellrum (Kälvemark i Aftonbladet 23/7), och de små lägenheterna med kokvrå är inte gratis, ca 7000 kr i månaden, men trots allt billigt för Paris. De oväntade, korsbefruktande mötena i kulturhuset är ett stort plusvärde med att bo där, så rör inte dem. Att kunna ”bjuda hem” kollegor för samtal och seminarier i den vackra trädgården eller på le Café Suédois på gården har ett särskilt värde när kontakter knyts.

Under min månad som gäst studerade jag journalisters arbetsvillkor och kvalitet i medier vid den framlidne ledande sociologen Pierre Bourdieus forskningsinstitut på Boulevard Raspail. Andra gäster undersökte svensk-fransk teaterhistoria, fotograferade kvinnors samverkan, samlade material till reportage osv.

Rudbeck har varit gäst i kulturhuset och ser det som subventionerad semester (en vistelse kanske värd en revision?) Men caféliv, flanera, insupa atmosfär, kan ge radskrivaren tid för reflexion. Kanske är det rentav på SI:s populära café som Rudbecks bekanta formuleringskonst fått näring. Även om just i Expressen och P1 spåren av spiritualitet var få, av grov populism och dogmatism tydligare. Den sortens nyliberal ’kulturdebatt’ klarar vi oss gott utan.


Källa:
En kort version av denna artikel publicerades på Aftonbladets debattsida med rubriken Svensk poesi i Paris ställs mot vårdbehov i Sverige (den 12 aug. 2009).

Facebookgruppen till stöd för CCS/Svenska Institutet i Paris, där finns en mängd bakgrundsinformation, länkar, debattinlägg. Man kan fortfarande bli medlem. En utveckling av gruppen planeras, till mer stabilt stöd för kulturhuset i Paris, och för svenskt kultur- och forskningssamarbete med andra länder. Notera att någon okänd Facebookadministratör behagade stänga ner mitt Facebook-konto för tre-fyra dagar sedan. Med i stängningen försvann alla Facebookvänner och den samlade dialogen med dem. Därutöver raderades även mina bidrag till ’CCS-gruppen’, bl a många länkar till svenska, och franska, mediers behandling av hoten om stängning. Dessa länkar kommer förstås attläggas in igen, av några medlemmar...