Råd med både kultur och vård - prioritering inom vilka ramar?

Medierna, bl.a. Svenska Dagbladet, rapporterar den 24 juli, dagen efter regeringens torsdagssammanträde, att Svenska institutet i Paris får vara kvar, tills vidare. Konsulat i bl.a. New York och L.A: läggs ner.

I artiklarna och från utrikesministern presskonferens redovisas argument som har med kostnader och nytta att göra. Visst kan sådana sakskäl ha spelat viss roll - Man kan dock, med hänsyn till beslutsprocessens karaktär, anta att opinionsbildningen haft stor betydelse. Det kostar goodwill, kanske röster, att ta strid med

Det finns goda skäl att behålla och utveckla Svenska institutet i Paris, Svenska kulturhuset. De 7.000 kulturintresserade i svensk och fransk allmänhet, parisiens och parisiennes, kulturarbetare, musiker, forskare... som engagerat sig bl.a. genom en grupp på www.facebook.com (sök: centre culturel)- de har anledning glada nu.

Facebooks och sociala mediers styrka visar sig. Efter ett par dagar var vi nära 2.000 medlemmar till stöd för SI Paris och för svensk kulturrepresentation och samarbete utomlands. Och sen växte det. Stor stödgala, bred, spontan, med både tunga och unga artister, på Mosebacke i Stockholm 14 juli. Debattartikel i GP den 23 juli, www.gp.se/debatt.

Nu gäller det bl.a. New York, den kulturellt och ekonomiskt dynamiska häxbrygd där Bildt och Borg (som kräver nedskärningar) inte prioriterar en representation. Och Los Angeles, Kaliningrad och Kanton. Kanske behövs en ny Facebookgrupp för exempelvis New York? Eller än mer betona bredden i dagens grupp, inte bara Paris, utan allmänt svensk kultur och forskning i samarbete med omvärlden?

Hur gör UD sina prioriteringar inom sina av Borg anvisade ramar? Det vet vi lite om. I vart fall jag och de 7.000 i Facebookgruppen. Vi har under tre veckors tid begärt att få ta del av offentliga delar av UD:s beslutsunderlag och utredningar. Hittills har inte några handlingar alls delgivits oss. Från Svenska institutet har vi däremot fått ta del av analyser de gjort.

I kommentarer på tidningars webbplatser kan man som en refräng höra:
OM vi inte har råd med bra vård
DÅ har vi inte råd med lyxiga ambassader och kultur (för eliten).

Försångare i denna argumentation, och grövst i sin framställning, har varit Carl Rudbeck, i denna fråga gäst på Expressens kultursida(25/6: Inte råd med svensk poesi i Paris, inte med små gästbostäder i Paris för kulturarbetare(rum kanske 15 kvm med kokvrå; subentionerat, man betalar tror jag nu ca 7000 kr/månad, billigt i centrala Paris, men inte gratis)

Frågan om balans mellan olika politikområden och sektorer är förstås en fråga för riksdag och allmänhet. Detsamma gäller de ekonomiska ramar inom vilka balansen skall upprättas. Rudbeck har rätt: Det kan vara svårt att argumentera för kulturpengar, när t.ex. de gamla dör av vanvård i äldreboendet i kvarteret där den ya privata entreprenören nått sin effektivitet - och vinst - helt enkelt genom att skära ner personalen.

Alltså: vi h a r inte, som det ser ut, råd med anständig vård för våra gamla idag, i Sverige, 2009. Vad beror det på? Långvarig misskötsel av landets ekonomi, och upparbetade undeskott? Brister i effektivitet genom oskicklig ledning och administration? Eller för små resurser att röra sig med, dvs för stora åtaganden i förhållande till intäkterna, dvs för staten väsentligen skatter.

Kan regeringens problem, och Borgs sparbeting till bl a UD, möjligen ha n å g o t om än litet, samband med regeringens drastiska skattesänkningar? Gjorda utan konsekvensanalys vad det verkar! (Eller med en oredovisad analys, för det är klart att skär man först mycket kraftigt i intäkter, så tvingas man sen skära i utgifter, och nog måste man då ha funderat över vad som ska skäras...!?)